Nu hoppas jag att det här håller i sig!

Hej Patrik Nilsson, deltagare på Allmän kurs med särskilt stöd! Hur har det här underliga året varit för dig?
Jo, vi började ändå plats i höstas och det var tur. Vi kom i gång och hade börjat lära känna varandra i klassen. Det gjorde att jag hade något att hålla mig i när alla fick ställa om till distansundervisning igen i november. Att läsa på plats var själva poängen med att jag sökte mig hit till Eslövs folkhögskola. Jag har tidigare försökt att studera på distans och det var inte bra för mig i längden, eftersom jag har lätt att isolera mig. Det har varit viktigt för mig att få vara på plats. Så det var skönt när vi fick möjlighet att komma in till skolan igen, som den första gruppen att göra det. Vi fick ha skolan för oss själva!

Hur kändes det?
Det har ju gett mig en chans att lära känna de klasskamrater som kommit hit på ett bra sätt och även de pedagoger som undervisat och stöttat oss. Men jag har saknat alla de andra aktiviteterna som skolan ordnade innan distansomställningen. Att kunna gå över till Gula Villan och hänga med i de aktiviteterna var toppen i höstas.

Att gå här är som en slags social rehab för mig. Jag har högfungerande autism och hamnade under många år mellan stolarna – systemet är inte riktigt riggat för sådana som mig. Studierna på Allmän kurs med särskilt stöd är en chans för mig att hitta rätt. Därför har jag tagit alla möjligheter jag haft att få vara på plats här på skolan.

Nu hoppas jag verkligen att det här håller i sig!