Här får du både en andra, tredje och fjärde chans

Ola Eriksson, vår matematik- och naturkunskapslärare går i pension efter 35 år på skolan. Under flera år höll han i fritidsledarutbildningens friluftspedagogik och fjällvandringar. Vi haffade honom innan sommarlovet och pratade om hur hans väg till folkhögskolan sett ut. 

”Jag kommer från en superakademisk miljö, pappa var professor och min mamma jurist. Vi är sex syskon och flera av oss gjorde revolt mot vår bakgrund. Min bror hoppade av skolan och blev snickare och själv har jag också alltid älskat att arbeta med händerna.

Det är rätt lustigt att jag blev lärare i de ämnen som jag var sämst på när jag gick i skolan, matematik och fysik. Jag brukar använda min egen skolgång som ett exempel för deltagarna. Det går att ta igen matten, bara du fattar grunderna och jobbar på. Men det krävs motivation.

Mitt stora intresse som ung var havet och så är det fortfarande. Jag ville bli oceanograf. När jag insåg att jag behövde fysiken och matematiken för att kunna klara studierna så hittade jag drivet att kämpa med matematiken.

Det var ont om jobb när jag blev klar med universitetet. En kompis tipsade mig om att man kunde arbeta på folkhögskola. Jag skäms nästan för att säga det, men då visste jag inte att folkhögskolor fanns! Så snart jag fick reda på mer, kände jag att just den här skolformen passar mig fint. Jag lockades av friheten att få utforma undervisningen med deltagarna i fokus och att vara med och se unga vuxna utvecklas.

Mitt sista år här på skolan har varit speciellt i och med att vi inte kunnat mötas i klassrummet. Jag filmade mina genomgångar så att deltagarna kunde gå tillbaka och repetera de avsnitt som de missat under lektionen. För det är inte lätt att hänga med på distans! Jag har sällan skrattat så mycket när jag tittade igenom klippen. Där stod jag och gick igenom moment, nästan berusad på matematiken! Så här efteråt tänker jag att det är just det som läraryrket kokar ner till – om jag vågar ge av mig själv så får jag mycket tillbaka.

Jag har ju mött massor av deltagare under de här 35 åren. Det fina med att arbeta på folkhögskola är att vi ger människor både en andra, tredje och fjärde chans. Du kan vara vilsen och ha rätt bökiga år bakom dig, men på ett par tre år hos oss så kan du komma vidare.”

…

Berättat för Lisa Karinsdotter Pålsson