Låt inte dina svårigheter hindra dig!

Till Allmän kurs med särskilt stöd för dig som är ung kan du söka från 16 års ålder. En morgon i maj stämmer vi träff med deltagarna Denise, Maja, Philip, Linnea och Elsa som går det första året på kursen. Denise är extra glad den här dagen eftersom hon precis tagit körkort.

Vi samlas kring bordet mitt i klassrummet för att prata om hur det är att gå på folkhögskola.
– Det jag gillar mest med vår klass är att jag alltid känner mig så välkomnad, säger Maja och resten av gruppen håller med.

– Vi släpper in varandra så att alla känner att de kan hänga med, även de som är helt nya, säger Linnea.

– Alla som går här har väldigt olika bakgrunder, berättar Denise, men en sak har vi gemensamt, vi har haft det kämpigt i den vanliga skolan av olika orsaker. Någon har en npf- diagnos eller så har man som jag varit sjuk under skolgången. Det gör att vi har en stor respekt och förståelse för varandra. När jag kommer in i en vanlig klass och berättar att jag är hjärntrött eftersom jag har haft cancer så blir det tyst och de andra har svårt att förstå vad det innebär. Men här hos oss finns förståelsen för varandra.

– Och du är inte ensam om att vara hjärntrött, säger Elsa, när jag kom hit var det första gången jag mötte en ung person som har samma utmaningar som jag. Det känns väldigt skönt att ha någon att spegla sig i.

Deltagarna berättar om hur viktigt det är att skolan erbjuder ett lugn på lektionerna.
– Det är upplagt så att vi får jobba i vår egen takt, berättar Philip. Och samtidigt som vi får läsa upp våra behörigheter så får vi hjälp och stöd med att klara av vuxenlivet.

– Lärarna har dessutom mer utrymme att verkligen lära känna oss, säger Maja, det är stor skillnad att ha en lärare som undervisar en liten grupp med elever som den träffar varje dag, jämfört med hur det var i de skolor jag gått i tidigare.

Varje morgon startar klassen med att äta frukost ihop.

– Jag orkar inte fixa frukost på morgonen, säger Denise, nu hinner jag vakna till lite innan jag kommer hit och så äter jag frukost med klassen i stället för att sitta hemma själv och ändå inte få i mig någonting.

– Och jag går upp mycket tidigare nu bara för att få vara med vid bordet och prata, även om jag inte äter frukost, berättar Philip, för vi har så spännande samtal vid frukosten som jag inte vill missa.

På  Allmän kurs med särskilt stöd för dig som är ung finns det en deltagarcoach kopplad till klassen. Catharina Zemlicka som jobbar med klassen hänger med på alla lektioner och hjälper även till med de sociala bitarna.

– I början möter jag upp deltagarna vid tåget, vissa möter jag upp på stationen i Lund, berättar hon.

– Det är väldigt bra att du finns, säger Elsa, för du hjälper oss att bryta isen. Vi var ju väldigt blyga för varandra först.

Det första året går mycket ut på att komma in i rutinerna och känna sig trygg med skolmiljön, berättar deltagarna.

– Man får en mer mjuk start här, säger Denise, och succesivt så kommer vi mer och mer in i skolarbetet. Catharina håller med.

– Första året handlar det mycket om att bygga och hitta sitt sammanhang, berättar hon, många som går här har ju dåliga erfarenheter med sig. Kanske har man inte gått i skolan under flera år. Under det andra året på kursen får ni ta mer ansvar för studierna. Sedan är det ju så att mycket går hand i hand. Trivs du och mår bra och tycker om att komma hit så blir jobbet i skolan bättre också.

-Ja, jag hade ju först tänkt att bara ge er en månad på prov, säger Maja, men sedan var det så roligt att komma hit så jag ville fortsätta. Ni hjälpte mig verkligen med att hitta min egen motivation.

…

Text: Lisa Karinsdotter Pålsson