Äventyr på floden
Vi har fått ett resebrev från deltagarna på kursen i Interkulturellt entreprenörskap! Läs här vad Fredrik berättar.
Under en av dagarna i vår resa var det dags för en exkursion som det hade legat mycket ovisshet och nervositet över såväl hos lärare som elever. Vi skulle nämligen åka ut till Shipibobyn som Miguel har växt upp i och övernatta.
Dagen började 05.00, vi samlades snabbt utanför hotellet för att sedan gemensamt ta oss till hamnen för att åka iväg på Ucayalifloden. Eftersom att våra säkerhetsvakter var sena så tog vi en sväng om ett café för att införskaffa oss vår livsviktiga dryck, kaffet.
Ni kanske vill veta varför vi var tvungna att ha säkerhetsvakter med oss? På Ucayalifloden finns det pirater som härjar, därav var beväpnade säkerhetsvakter essentiellt för att vi skulle kunna färdas tryggt och säkert. Till sist när kaffet var inhandlat och vakterna hade anslutit kunde vi äntligen stiga på våra speedboats som skulle ta oss till Caimito, det var så Shipibobyn kallades.
Vi behövde ha säkerhetsvakter med oss, eftersom det härjar pirater på Ucayalifloden
Efter flera timmars resande på Ucayalifloden med tiotals mil tillryggalagda nådde vi slutligen vår slutdestination, där fick vi ett varmt välkomnande av byborna som sedan ledde oss raskt till byns kyrka. I kyrkan hölls by-mötet som vi fick vara med på. Där fick vi höra om vilka problem och utmaningar byn står inför. Hedersgästen på mötet var Silvio Valles Lomas som är borgmästare i regionen som Caimito ligger i.
Efter cirka 2 timmar och 6-7 försök av byns hövding att avsluta mötet lyckades han till slut och vi begav oss hem till honom och hans familj för att äta lunch. Det bjöds på fisk från den närliggande sjön och frukt från hövdingens trädgård, otroligt gott! Efter lunchen så gick vi ner till sjön för att bada. Klockan hade blivit mycket och solen var påväg att gå ner.
Helskinnade från pirayor, alligatorer och andra tropiska varelser så gick vi tillbaka till hövdingens hus. Vi skulle nämligen få kampera på hans ovanvåning. Det är inte lika glamoröst som det låter att sova hos en hövding, byn var väldigt fattig, ovanvåningen saknade både väggar och fönster. Så vi satte upp våra myggnät och la ut våra madrasser, men det gick ingen nöd på oss 🙂 När allt var på plats hoppade vi i våra pyjamaser och gick ner till elden för att äta middag.
Där satt vi länge och diskuterade med hövdingen och fick djupare berättelser om vilka utmaningar byn står inför, staten hade bland annat förbjudit fiske i byns sjö, tidigare var fisket deras största inkomstkälla vilket blev en enorm ekonomisk motgång för invånarna. Ett annat problem var att en ”drogkartell” hade ockuperat ett område cirka 5 km från byn för att odla kokabuskar och tillverka kokain.
Efter långa intressanta diskussioner kröp vi till kojs för att sova efter den långa och händelserika dagen. Efter en oväntat bra natt med mycket sömn (för de flesta) började vi dagen med att gå ner till sjön för att paddla kanot. Under kanotturen överöstes vi med intryck från naturen och djurlivet, en kanottur som inte riktigt kan jämföras med en förmiddag på Lödde å 😉 Vi fick bland annat se gigantiska uttrar leka i vattnet och mängder av exotiska fåglar, däribland den mycket kända fågelarten Kondoren.
Efter ca två timmar ute på sjön återvände vi till byn för att äta frukost. Efter en mycket god frukost och rimliga doser kaffe packade vi ihop våra saker och tackade för oss för att sedan bege oss hem till civilisationen. Efter tre timmar på floden gjorde vi ett oväntat stopp i en hamn i Masisea, där stod 10 motocars (Perus svar på Tuktuks) och väntade på oss. Ovetandes om vad väntade och iklädda pyjamas och smutsiga djungelkläder hoppade vi på dem.
Ovetandes om vad väntade och iklädda pyjamas och smutsiga djungelkläder hoppade vi på motocars som tog oss till borgmästarens honnörsbord
Det som väntade oss var borgmästarens välkomstdelegation som med pompa och ståt välkomnade oss och sedan fick vi äta lunch vid honnörsbordet hos borgmästaren i Masisea. Trots våra tveksamma munderingar så blev vistelsen på honnören väldigt trevlig, jag tror ingen egentligen la märkte till vårt val av kläder, det var ju första gången de träffade svenskar, de kanske trodde det var så vi klädde oss till fina möten. Efter detta oväntade och spännande stopp återvände vi till båtarna som tog oss hem till Pucallpa.
Vilket äventyr den här resan har inneburit! Vi har fått vara med om intressanta möten med människor och kultur. Nu är vi tillbaka i Eslöv och försöker smälta alla intryck.
