Jag behövde bli trygg först

På Eslövs folkhögskola kan du ta igen dina studier i din egen takt. I våras mötte vi Andrea Liddell som idag studerar till socionom på Malmö Universitet. Hon läste allmän kurs efter att ha haft flera jobbiga år bakom sig. Andrea började sin tid på skolan som deltagare på Allmän kurs – med extra stöd där man får mycket stöd, både socialt och med studierna.

Vi möts i Domkyrkoforum i Lund, där det sorlar av cafébesökare. Andrea beställer en kopp te och vi sätter oss ned vid ett av borden.

– När jag började på folkhögskolan hade jag varit sjukskriven så pass länge att jag blev alldeles överväldigad så fort jag var ute bland folk. Det jag bar på gjorde mig väldigt sluten och rädd för situationer som jag inte kunde förutse. Men idag är jag på ett helt annat ställe. Jag kommer precis från en samtalsövning på universitetet där vi skulle välja en känsla som vi kände oss trygga i. Och jag valde öppenhet!

Mötet med de som arbetar på skolan var det som hjälpte mig vidare. När jag själv inte vågade drömma eller ens kunde tänka på framtiden, så fanns de där och puttade på mig. De drömde för mig när jag inte tordes själv.

Vad var det som gjorde att du kunde göra den förändringen?

– Mötet med de som arbetar på skolan var det som hjälpte mig vidare. När jag själv inte vågade drömma eller ens kunde tänka på framtiden, så fanns de där och puttade på mig. De kunde tänka och drömma för mig när jag inte tordes själv. I början kunde det faktiskt handla om att våga ta mig till skolan.

Andrea berättar om hur viktiga deltagarcoacherna var vid de tillfällena hon hade det extra svårt.

– En dag när jag hade tagit mig in till Eslöv tog det helt stopp när jag stod på stationen. Då kom Catharina och mötte upp mig och tog en lång promenad med mig.  Och så kunde jag starta om och fick möjlighet att ta till mig undervisningen. På en vanlig skola hade jag vänt och åkt hem.

Efter den första tiden på Allmän kurs – med extra stöd, började Andrea studera på heltid. När högskolebehörigheten var klar väcktes tankarna om vad nästa steg skulle kunna innebära.

– Jag blev verkligen uppmuntrad att utforska nya delar av mig själv. Jag hämtade upp nya färdigheter och kunskaper utan att omgivningen reagerade. Pedagogerna såg mig som den jag var i varje steg och bildade sig inte några förutfattade meningar utifrån hur jag mått när de först träffade mig. Det var så skönt!

Tillsammans med lärarna kom Andrea fram till att hon skulle läsa sitt sista år på Beteendevetarlinjen, den del av allmän kurs som är högskoleförberedande och liknar ett basår där du får möjlighet att prova på alla de delar som ingår i högre akademiska studier.

– Nu när jag läser andra terminen på socionomprogrammet har jag upptäckt att jag har en väldigt bra grund att stå på! När vi ställs inför större uppgifter, som uppsatsskrivande eller att tenta av längre texter då stressar jag inte längre upp mig.

Jag har med mig studietekniken och vet hur jag ska ta mig an arbetet – inte bara för att lärarna sagt åt mig att det är så man ska göra, utan jag kan lita på min egen erfarenhet.

Hur kommer det sig?

– Jag har ju redan gått igenom de där momenten! Jag har med mig studietekniken och vet hur jag ska ta mig an arbetet – inte bara för att lärarna sagt åt mig att det är så man ska göra, utan jag kan lita på min egen erfarenhet. Det har gett mig råg i ryggen och en insikt om att allt inte är på blodigt allvar. Världen går inte under för att jag inte förstår allt från början, det räcker med att jag går in och gör mitt bästa. Innan studierna på allmän linje behövde jag veta på förhand att jag skulle klara uppgiften för att jag skulle våga testa det. Nu behöver jag inte veta det – jag testar ändå!

– Det mod jag fått från folkhögskolan är väldigt värdefull, slår Andrea fast. Att våga prova det som är okänt gör att många dörrar öppnas för mig så att jag kan utforska nya möjligheter i min framtid.

Jag fick väldigt mycket stöd från alla på skolan, men utan att det fick mig att känna mig maktlös eller svag

Det har blivit dags att avsluta vårt samtal och jag undrar om hon saknar folkhögskolemiljön nu när hon studerar på universitetet.

– Först var jag faktiskt rädd för den här övergången. Men det har inte varit några problem. Under de år som jag gick på Eslöv så behövde jag verkligen bli sedd. Men när jag väl började på universitetet så var det nästan lite skönt med lite anonymitet. Jag har inte samma trygghetsbehov längre. Istället för att ha nära kontakt med lärarna så har jag ju mina kurskamrater.

Innan vi skiljs åt vill Andrea förmedla något viktigt.

– Jag fick väldigt mycket stöd från alla på skolan, men utan att det fick mig att känna mig maktlös eller svag. Och det handlar inte bara om lärarna eller deltagarcoachernas bemötande utan att all personal är närvarande och ser de som går på skolan.

—
Blir du nyfiken på att söka till Allmän Linje? Läs gärna mer om kursen HÄR.